 Reformen personligt ombud. |
Psykiatriutredningen behandlade frågan om stöd och samordning kring psykiskt funktionshindrade i två betänkanden dels "Stöd och samordning kring psykiskt störda SOU 1991:88, dels i huvudbetänkandet "Välfärd och valfrihet- service, stöd och vård för psykiskt störda SOU 1992:73. där man föreslog rätt enligt LSS för allvarligt psykiskt störda att erhålla personligt stöd genom personligt ombud. "Enligt psykiatriutredningen är ett klart definierat personligt stöd - ett personligt ombud - nödvändigt för att de långvarigt psykiskt störda skall kunna garanteras goda levnadsförhållanden när de bor ute i samhället".
Regeringen och senare Riksdagen instämde i Psykiatriutredningens bedömning "att det behövs ett utvecklat personligt stöd till personer med långvarig och allvarlig psykisk störning. Detta stöd bör kunna utformas på olika sätt i förhållande till dels den enskildes önskan och behov, dels de lokala förutsättningarna. En sådan möjlighet är att i enlighet med Psykiatriutredningen förslag inrätta funktionen personligt ombud med ett klart definierat ansvar för att individens behov uppmärksammas och för att insatserna samordnas".
Socialdepartementets proposition 1993/94:218, Socialutskottets yttrande och riksdagens beslut 940602. Riksdagen beslöt 940602 att avsätta 24 miljoner kronor till en treårig (1995-1997) försöksverksamhet med personliga ombud. Socialstyrelsen fick i uppdrag att utvärdera försöken tillsammans med kommunförbundet , landstingsförbundet samt representanter för RSMH och IFS.
De båda utvärderarna docent Lars Hansson och universitetsadjunkt Tommy Björkman inom institutionen för klinisk neurovetenskap i Lund summerade sina slutsatser i några punkter i sin rapport 1998.
- Funktionen personligt ombud har organisatoriskt med framgång kunnat implementeras på ett flertal olika sätt inom ramen för det svenska stödsystemet och kunnat nå ut till en grupp långvarigt psykiskt funktionshindrade.
- Klienterna har en bättre social, psykologisk och psykiatrisk situation efter 18 månader av deltagande i ombudsverksamhet.
- Klienterna gör själva värderingen att de fått en bättre vård- och stödsituation under uppföljningsperioden jämfört med tidigare.
- Klienternas utnyttjande av framförallt psykiatrisk sjukhusvård och psykiatrisk dagvård har minskat under uppföljningsperioden. Ombudens arbete tycks ha minskat behovet av framförallt inläggningar på sjukhus men även vad gäller psykiatrisk dagvård.
- Ombuden har varit framgångsrika i att hjälpa sina klienter till insatser enligt Lag om stöd och service LSS.
Mot bakgrund av utvärderingen och att behovet av personligt stöd varierar kraftigt inom målgruppen både vad gäller omfattning och innehåll diskuterar man en vidareutveckling av funktionen - en enhetsmodell skulle inte passa för alla klienter. En mer optimal lösning skulle vara att inrätta dels en basmodell med ett innehåll som motsvarar det som utvecklats inom de tio försöksverksamheterna dels en intensiv modell för personer som löper störst risk för en marginaliserad livssituation. Denna modell bör efter närmare försök knytas till psykiatriska behandlings- och rehabiliteringsverksamheter.
Socialstyrelsen redovisade sin samlade bedömning av försöksverksamheten till Regeringen i maj 1999 i rapporten "Välfärd och valfrihet? Slutrapport från utvärderingen av 1995 års psykiatrireform." Riksdagen beslöt våren 1999 att verksamheten personligt ombud till psykiskt sjuka/funktionshindrade skall "permanentas" och "göras landsomfattande" samtidigt som man anslog 90 miljoner kronor för vartdera åren 2000 - 2002 och uppdrog åt regeringen att verkställa reformen.
Regeringen uppdrog i regeringsskrivelse 16 000518 åt Socialstyrelsen att samordna en nationell uppbyggnad och utveckling av verksamhet med personliga ombud till psykiskt funktionshindrade samtidigt som man preciserade anslagen härför till 30 miljoner kronor för år 2000, 60 miljoner kronor för år 2001 och 90 miljoner kronor för 2002. Regeringens gav en definition av personligt ombud i pressmeddelande från 00-05-18. "Ett personligt ombud skall ge stöd och personlig rådgivning och tillsammans med den psykiskt funktionshindrade ansvara för att olika samhällsinsatser samordnas". Socialstyrelsen skall tillsamman med länsstyrelserna fördela medel till kommunerna.
Härigenom fick reformen personligt stöd till psykiskt sjuka/funktionshindrade sin utformning och omfattning för de närmaste åren. Det blev ingen rättighet för individen som psykiatriutredningen föreslagit och inte heller någon skyldighet för kommunerna att erbjuda personligt stöd genom personligt ombud. Verksamheten fick ett tydligt primärkommunalt ansvar. Verksamheten blev frivillig för kommuner med möjlighet att söka statsbidrag till kostnader för löner inkl lönebikostnader (25 200:- kr/månad och ombud) men övriga kostnader får finansieras genom kommunal budgetering. Behovet av personligt stöd genom personliga ombud har varit föremål för en del uppskattningar under 1990-talet från Psykiatriutredningens 20 000 personer till Socialstyrelsens 9 000 i Meddelande 14.2000. Genom praktisk erfarenhet från ett par ställen i landet kan vi idag uppskatta behovet till 1 person per 1000 invånare som har behov av personligt stöd och accepterar att få detta från ett personligt ombud. Men troligen kan det förekomma ganska stora lokala variationer med hänsyn till servicenivå och sjuklighet mm. Omfattningen av statsbidraget för år 2003 beräknas täcka högst en tredjedel av lönekostnaderna för det med ledning av hittillsvarande erfarenheter "uppskattade behovet" av personligt stöd genom personliga ombud.
Socialstyrelsen informerade kommunerna m fl om reformen i Meddelande nr 14:2000 i november 2000.
I en lägesrapport över reformen till regeringen i november år 2000 påpekade Socialstyrelsen att relativt få kommuner visat ett spontant intresse för reformen men att en del kommuner visat ett positivt men avvaktande intresse. Socialstyrelsens bedömning är därför att det kommer att dröja till våren 2002 innan verksamheter med personliga ombud mer allmänt kommer igång.
I en lägesrapport avseende 2001 konstaterar Socialstyrelsen att 82 % av kommunerna ansökt om att få starta verksamhet, att ett femtontal verksamheter startats under hösten 2001 och att en en del gamla verksmheter fyllt på med nya ombud, att kommuneerna är huvudmän för samliga verksamheter, att ett tjugotal kommuner valt att upphandla verksamheten, att verksamheterna oftast placeras direkt under socialnämnden men att man eftersträver en fristående ställning vad avser lokaler, att uppbyggnaden och förankringen av ombudsverksamheterna kommer att pågå större delen av 2002. Det verkliga behovet av personligt stöd speglas inte i kommunernas ansökningshandlingar utan de har anpassat ansökningarna till statsbidragssystemets regler och omfattning.
I en lägesrapport år 2002 konstateras att en femtedel av de planerade verksamheterna inte kommit igång under år 2001 men att 80 verksamheter startat den 1 augusti 2002 omfattande 213 kommuner med sammanlagt 203 ombud anställda och ca 1200 klienter aktuella. 90 % av verksamheterna drivs i kommunal regi. Verksamheter drivna på entreprenad framför allt i storstadsregionerna. De flesta ombuden har en vårdutbildning och skötarutbildning utgör den dominerande utbildningen. De försenade verksamhetsstarterna har accumulerat medel hos länsstyrelserna och kommunerna har därför fått en frist fram till årsskifter 2003 för att söka nya statsbidrag. Socialstyrelsern bedriver tillsammans med länstyrelserna olika uppföljningstudier och utbildning för ombud och ledningsgrupper. Forskning kring personliga ombud är inte så omfattande men det finns bl a en doktorsavhandling. F n känner vi genom forskning bl a från Tommy Björkmans avhandling (Case management for individuals with severe mental illness: A processoutcome study of ten pilot services in Sweden Tommy Björkman, Institutionen för Klinisk Neurovetenskap i Lund) om personliga ombud från år 2000 till att följande åtgärder/arbetssätt bidrar effektivt till att nå målen för ombudens verksamhet:
- Ombuden skall träffa klienterna ofta.
- Ombuden skall hjälpa klienten förbättra sin ekonomiska situation.
- Ombuden skall hjälpa klienten att göra en behovsgenomgång och att utveckla en personlig plan och därvid söka samverka med handläggare och andra inom olika myndigheter och vård och serviceorganisationer.
- Ombudet skall stödja och hjälpa klienten att utveckla sitt eget nätverk av kontakter med andra människor.
I riksdagsdebatten den 14 oktober 2003 yttrade Socialminister Lars Engqvist som svar på en interpellation 2003/04:9 om den psykiatriska vården bl a följande: "Förlåt mig, Elina Linna, att jag inte svarade tidigare på frågan om personliga ombud. Jag tycker att systemet med personliga ombud ska permanentas, så att vi får en utveckling framöver där samtliga kommuner deltar."
Lägesrapport från SoS år 2003 kan Du läsa i sin helhet på PO-Skånes hemsida under rubriken Aktuella rapporter "SoS Rapport PO-verksamhet 2003".
Socialstyrelsen har kompletterat den tidigare treårsuppföljningen av PO-reformen med en sexårsuppföljning.
Socialstyrelsens rapport kan Du läsa i sin helhet på PO-Skånes hemsida under rubriken Aktuella rapporter "Personligt ombud för personer med psykiska funktionshinder En sexårsuppföljning av tio försöksverksamheter".
Tidigt under arbetet med PO-reformen fördes diskussioner om det speciella med arbetet som personligt ombud i storstad. Därför beslöt länsstyrelserna i Malmö, Göteborg och Stockholm tillsammans med Socialstyrelsen att genomföra en sådan studie. Rapporten heter "Mångfaldens mekanismer. Att arbeta som personligt ombud i storstad" och den kan Du läsa i sin helhet på PO-Skånes hemsida under rubriken Aktuella rapporter.